dubliraldrigperfekt

Dagen började vid 04.30 då jag skulle upp för att uträtta min sista dag på jobbet.
söt som jag är hade jag med mig massor utav choklad och även ett brev jag skrivit till hela avdelningen.
Jag hade nog ganska länge längtat efter dagen då jag skulle slippa sjukhuset, men väl idag känndes det ganska tungt.
Jag började gråta ett antal gånger, och det blev inte bättre när min favoritpatient var tillbaka på sjukhuset.
Gud, jag vill inte att hon ska vara sjuk, och jag vill ännu mindre lämna henne där sjuk på sjukhuset utan att veta hur det går för henne.
En ask med chokladhjärtan fick jag iaf med mig hem från henne, och det sista hon sa till mig innan jag gick var " varje gång du äter ett sådant hjärta, tänk då på att du får en del utav mitt hjärta i dig. " ja endel sjukt söta tanter finns det allt!
Väl hemma var jag mest trött och liten, jag åt och träffade elin i någon minut då hon lämnade tillbaka mitt fkort.
Pontus kom hit vid nio och vid tio bestämde vi oss för att åka till ekängen och besöka en (som vi uppfattade det) mindre pepp brud. Men vi möttes av besvikelse och mest jobbigt var det att jag bara ville få dig att må lite bättre och inte visste vilket humör du nu skulle behöva somna i.
aja då var det bara att börja vandra mot stan, mums! jag gillar kyla.
Men vi var pepp ändå, det spelades hög musik och vi sjöng i kör, allt för att hålla värmen uppe!
jag var tuff och fick låna pontus keps, stilig tjej.
Vi kom tillslut till stan där pontus hade affärer att ta hand om på GH, och jag kände mest att jag frös och ville krypa ner under ett täcke.
Vid halv ett tog jag beslutet att bege mig hemmåt för att försöka sova, det behövs nog om jag ska överleva morgondagen också.

Som en mycket klok brud sagt till mig : att leva är att kämpa.
ta åt er av dessa ord och gör det bästa av alla situationer, hur svårt det än må vara.
och till alla mina : jag finns alltid här för er, och jag ska leva/kämpa med er.<3

vissa människor vet exakt vad dom ska säga och göra för att man ska må bra och bli glad.
Jag gillar det och jag uppskattar det!
skön dag, inget vettigt gjort men har varit och hälsat på hos syster iaf, det var mysigt.
Det första min lilltjej (systerdotter) sa när jag kom dit var "min lollo" sen fick ingen vara i närheten av mig.
När min syster nattat lilltjejen satte vi hos för att prata lite allmänt om livet, allt som hänt sen sist och så, det var minst sagt jätte skönt att få prata av sig, jag behövde det nog ganska mycket.
Imorgon jobbar jag kvällpass och på lördag jobbar jag dagspass, sedan på lördagkväll bär det av till syster igen för att spendera en barnfri kväll med alkoläsk och god mat för att fira lite halvt att jag klarade min apu, jag gillar sånt!

Jag har fortfarande inte kommit på något vettigt svar till varför vissa folk fastnar så snabbt i huvudet på en medan andra bara paserar förbi utan problem. Men en sak kom jag iaf fram till ganska nyss, jag är glad att de som fastnat hos mig fastnade, för jag trivs med det.

Trött och skabbig tjej efter jobbet, men inte hindrar det mig från att träffa lite mysigt folk inte!
nae, runt 18.30 mötte jag upp pantzar i stan för att sedan bege mig hem till honom.
Efter att vi spenderat sisådär 5 minuter med att titta i hans porrtidningar kom lilla elin intraskande i rummet.
gissa om jag blev glad tjej över att se henne!
Vi rökte och pratade en liten stund innan pontus med sträng röst beordrade oss att klippa hans hår, fram med rakapparaten.
Haha vi hade ganska kul med de små tussarna vi så fint sparade i hans huvud, men tillslut blev det riktigt fint, tills pontus råkade raka av sina polisonger...
Vi begav oss till sängen för att vara allmänt trötta och tillbringa någon timme med enbart pussar och mys, ja ibland är det ganska bra att vara jag har jag hört.
Dagens fundering har mest varit hur det kommer sig att vissa människor så fort fastnar i ens huvud och man blir helt fäst vid dem hur snabbt som helst nästan oavsett hur de beter sig, medan andra kan vara hur trevliga/söta som helst men man ändå inte riktigt bryr sig så mycket om dem, eller intresserar sig för dem. Har det med personkemi att göra eller är vissa människor bara mer intressanta än andra?
Jag kan inte riktigt komma fram till något svar på frågan och det är ganska frustrerande. Jag antar att jag får klura en stund till och återkomma när jag kommit fram till någon slutsats.

tar vissa saker sådanna jävla vändningar!
alltså shit, min apu har ibland varit lite halvt kaos, men idag fick jag veta att alla mina mål är uppnådda,
vilket min handledare redan första veckan påstod att jag inte alls skulle klara av.
men se där, nu är det ifyllt och nerskrivet på papper och jag känner så stor lättnad att det inte ens går att beskriva i ord!
Jobbade lite övertid idag, och sedan bestämde jag mig för att promenera hem från jobbet, det var ju så jävla fint väder.
Nu har jag precis ätit och sitter i sängen och mest ler lite för mig själv, lite småskönt sådär.
Jobbar dagtid imorgon också vilket betyder att jag måste gå upp cptidigt, men det gör inget, för på torsdag är jag ledig och får sova ut då istället. åh, jag känner mig sprallig så nu ska jag ta tag lite i mitt liv och se om folket har tid att umgås en stund.

Ännu en dag då man tvingas gå upp kl 04.30, efter enbart 4 timmars sömn.
Jag är trött, om ordet trött ens räcker till för den matthet jag känner i hela mig, både kropp och själ.
Jag behöver sova, en lång och djup sömn är precis vad jag skulle behöva.
Gömma mig under täcket och bara stanna där, helst en hel vecka nästan.
Frukosten ligger i magen och jag är duschad och fräsch, snart är det dags att bege sig till jobbet.
Kl 16.00 får jag äntligen gå därifrån och de enda planerna jag hittills har för dagen är sängen och någon promenad sådär, mer orkar jag nog inte.
Hela kvällen igår efter jag fått nattsms, precis tiden innan jag somnade låg jag och tänkte på en sak..
Tänk, att så små saker, som folk ofta glömmer, kan betyda så himla mycket.
Det räcker med detdär korta smset du skickar som visar att du bryr dig, det behöver inte stå alls mycket utan det är själva grejjen, att du tar dig tid till att skriva det, att du överhuvudtaget tänker en sekund på personen ifråga för att komma på idén att skicka smset. Det är en sån grej som jag så dyrbart värdesätter. När folk hör av sig sådär spontant med bara något sms eller dylikt där det på något sätt framstår att någon faktiskt tänkt på en, eller helt enkelt bara bryr sig.

Det är ordet som för tillfället snurrar runt i huvudet på mig..
Vad ska jag egentligen göra för att räcka till, för att duga, för att vara bra nog åt folket?
går det egentligen att någonsin vara det, att någonsin bli det?
Egentligen bör man nog inte ens försöka, man borde nog bara vara, och hoppas på att det duger för de viktigaste.
Men tänk om det inte gör det? Känslan av att känna att man inte riktigt räcker till eller är bra nog är obehaglig, inte alls okej enligt min mening. Jag tänker så otroligt mycket på alla andra, att jag ibland glömmer bort mig själv, ibland slår det mig, att jag egentligen inte riktigt känner mig själv.
En annan sak som idag slog mig var detdär med svaghet, jag kämpar ofta för att vara folk till lags, och jag undrar om det beror på svaghet, att jag inte vågar annat för att jag är rädd för problem och annat. Fast jag vill helst tro att det beror på att jag har stort hjärta, det känns som det iaf, att jag mest bara vill att de som betyder ska må bra, och är man folk till lags, kan man iaf hoppas att de mår en aning bättre, tillslut iaf.

Dags att börja blogga igen känner jag.
Bara för min egen skull, för att få ner alla tankar som annars gömmer sig och tar en otroligt stor plats i mitt huvud.
Dagen har varit hyfsat okej, förutom nu då matångesten börjar röra sig i huvudet igen, jag borde nog inte ätit detdär godiset, det gör så otroligt ont i magen..
Imorgon ska jag jobba hela dagen igen, fyfan för att behöva gå upp kl 04.30 och fyfan för att inte sluta fören 16.00.
Bara en vecka kvar, sen börjar skolan som vanligt, och jag är lycklig, aldrig mer ska jag klaga över mina skoldagar som oftast är 3-4 timmar långa bara.
Just nu sitter jag och funderar allmänt över livet, jag borde nog ta tag i det, skärpa till mig lite, göra något utav mig själv.
Men först ska jag gå ut och gå en sväng, härligt att få röra lite på sig, det behövs idag.