dubliraldrigperfekt

Det är helt sjukt, går inte att beskriva. Trodde inte det var möjligt att känna såhär, men på domhär tre månaderna har hon tagit över hela mig. Hon finns överallt i mig. Hon är verkligen lycka och trygghet till tusen. När hon är i närheten, varje gång hon tittar på mig, rör mig, pussar på mig, jag smälter, vill att hon aldrig ska försvinna. vill stanna i stunderna. Sover aldrig så tryggt som när hon har sina armar runt mig. Fasar över att behöva lägga mig i sängen och somna utan henne. När hon inte är här känns det som att en bit utav mig fattas, för jag känner mig inte riktigt hel och fullständig utan hennes närvaro. Åh, kom tillbaka hem.

Kärlek är nog det svåraste i hela världen, och oj så många gånger jag önskar att jag slapp vara såhär kär, men de stunderna hon är här och allt är bra, det gör att allt är så jävla värt det. Jag önskar alla fick känna det jag känner under de stunderna. Lyckan blir helt överväldigande.