dubliraldrigperfekt

Nu blir livet som vanligt igen hemma i skultorp, om jag bara fixar ny laddare igen till datorn så är jag lite nöjdare. Hade jättemys hos syster och hennes tjej igår. Nu sitter jag för tillfället ensam i köket hos mamma, lyssnar på musik och väntar på att de små tårarna ska sluta att sakta falla ner för kinden lite sådär..

Det kanske faktiskt är det som det hela handlar om. Inte att älska såpass mycket att man gör vad som helst för personen, att man aldrig släpper taget osv. Utan att man älskar såpass mycket att man låter personen i fråga gå. Att man avslutar ett kapitell i sitt liv, avslutar det med kärlek, för kärlek. Det är vad du är för mig nu, ett avslutat kapitell. Inte för att vi inte älskade tillräckligt, utan för att jag älskar såpass mycket.

Do i love you enough to let you go? Det märker vi snart.

En liten sjukling är jag förtillfället, och gnällspik också föralldel! Bosatt mig hemma hos mamma ett par dagar nu, otroligt skönt när man har världens bästa familj! funderar dock på om det inte är dags för mig att ta mig hemmåt snart, de behöver nog få vara utan mig och mitt gnäll nu, de har ju trots allt sig själva att tänka på! Nästa vecka får jag iaf börja min praktik, Började denna veckan egentligen men har ju varit sjuk hela veckan endå så...
haha. Jaja. gnällspik säger jag bara!

Ibland tappar jag fan tron om männskligheten..
förstår inte hur människor kan bete sig som de gör ibland.
Det gör ont i mig.