dubliraldrigperfekt

Sitter i köket med frida, lyssnar på känslosam musik och har försökt att plugga ett tag nu. Det är verkligen skönt att veta att man är långledig och inte behöver stressa med något. Snart blir det en promenad med vovvebebisen. Jag saknar pappa idag. Jag undrar vad han skulle tänkt om mig om han fortfarande var kvar. skulle han vara stolt över vart jag kommit i livet? skulle han vara stolt över den jag har blivit? Vissa dagar har jag kunnat känna hans närvaro nästan, eller det har liksom kännts som han funnits kvar hos mig, men det var längesen nu, allt för längesen. Han har aldrig varit perfekt, men vem är egentligen det? jag saknar honom så det skaver i hjärtat. Det är tur att jag har mamma iaf, hon är verkligen den bästa människan som finns. Inte bara för att hon är min mamma, utan för att hon är den hon är. Full utav kärlek, givmild, intelligent, sansad, stark, närvarande, hjälpsam, ja you name it, hon är allt.

Im yours to keep.